årskrönika..

Jag avskyr 2012 tyvärr..
Vill så gärna lämna mig året bakom mig..

Men samtidgt den har lärt mig också mycket..Och haft några bra händelser,
Man var med "skapande wirres process"
Man fick veta att J-son skulle göra barn med en Slippery Babs...Så man har följt från planering, parning, dräktig och födelse.. Och nu helt plötsligt har man 2 hundar där i Småland..

Janette fick sin Eric och så Fanny fick sin kristoffer..
New York och Dublin+ valpar har varit de bästa med året...

Annars efter maj har det varit rätt så mörkt i mitt liv...

Man trodde aldrig man skulle mista nån i "yngre ålder"... Flesta brukar leva tills 11-13 år..Så jag hade kunnat ha min älskade ett par år till..

Hon ska dö av åldern...Inte av jävla cancer...Att se ordet, cancer skrämmer mig väldig mycket..Är livrädd för sånt jävla parasit!

Är fortfarande ganska arg pga det.. Och så dog fina Björn åxå... Liksom, varför va året tvungen att ha 3 dödsfall...

Och så blev Grålle väldig sjukt.. Tråkigt:( Så han avlivades, lille gosig katt...Han älskar verkligen va på alla och väldig kelig.. Han var som en extra pappa till Nisse och Harry... Så fin katt..

Saknar Svea väldig mycket..
Men även om tiden harr blivit mycket ljusare nu.. Och det är lättare att leva..

Men Svea finns alltid med mig, Det känns fortfarande väldigt svårt att tänka på henne..
Inte kolla på bilder heller, det gör bara så ont ibland... Ibland kan jag se bilden en stund och le, men det gör oftast väldig ont i mitt hjärta..

Snart 7,5 månader sen du lämnade mig...

Skrämmande att tiden går bara snabbare och snabbare, desto mer längesen man såg dig, känna din varma päls, din blöta nos, din blöta och stora pussar..
Ditt sätt att fjäska för att få något gott, ditt sätt att titta på mig, ditt sätt att gosa med mig.. Ditt sätt att söka uppmärksamhet, ditt sätt att vara glädje när vi är ute på ängen... Vi mot världen känns det som..

Ditt sätt att bli glad när jag kommer hem från jobbet eller nånstans... Att du tyckte så mycket om mina vänner och familj... Du tycker inte om vemsomhelst, bara de som är mesta betydelsesfulla..

Du var min lilla bitch:)
Dina ögon, saknar jag väldig mycket...
Dina öron, saknar jag oxå väldig mycket
Dina puss och hela du saknar jag väldig mycket...

Du var en väldig speciell hund, min själfrände...


Hoppas du har det bra däruppe med Bruno, Musse, Marco, Grålle och alla andra hundar som har lämnat oss..

 

En sak är jag ändå glad, för första nu slipper du äntligen de hemska ljud som smällar och fyrkeriker...Det gör så ont i mitt hjärta att se dig..Även om du har lugnande och andra hjälpmedel, känns det ändå lite jobbigt...

 

 

Saknar er däruppe.. <3<3